Trött liten hockeynörd försöker ignorera sin inre språkpolis men misslyckas fatalt o tiden går o går…

Vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar krigar jag mot min egen kropp och det tär. Det hade dessutom varit enklare att kriga om jag visste att jag hade lite stöd. Vet inte varför men somliga i min omgivning vill verkligen att min jävla värk i min jävla skitkropp ska bero på depression… Faktiskt vill jag också det. Då kan man medicinera bort skiten. Men jag vet hur jag mår då, när jag är deprimerad på riktigt så att säga. Jag är inte deprimerad, jag är bara förbannat trött. Trött på att ha ont. Trött på att kriga. Trött på att ingenting hjälper. Trött på att smärtan är så inkonsekvent och stör hela mitt liv…

wp_pain

Dagarna när smärtan är nästan obefintlig, när den bara ligger och maler på 2, 3 på skalan, då lever jag. Då kan jag fungera nästan normalt. Sluddrar bara lite, släpar benen en aning mindre och kan skriva längre inlägg i ett svep. Mest av allt undrar jag varför det gör så ont, hela tiden, varje dag, månad efter månad. Ska det vara så här resten av livet? Varför? Vem bestämde det liksom? Den som tog det beslutet borde få sparken… *fnissar till*

De senaste två nätterna har jag vaknat av frenetiska ryckningar i benen och smärta. Ryckningarna är nästan värre än smärtan. Man kan somna om även om det gör ont eftersom man tillslut blir så utmattad att man liksom inte har nåt val än att sova. Ryckningarna däremot. De väcker mig, tvingar mig att vara vaken, attackerar utan förvarning och gör benen och fötterna till ömmande, öppna sår.

Försöker sätta diagnos på mig själv men symptomen delas av så många olika ”sjukligheter”  att jag bara blir mer förvirrad…

Egentligen ville jag skriva nåt roligt, nåt intressant, men värkhelvetet tar över här också. Skit me’t!

Något som gör mig lycklig, något som får mig att stå ut med smärtan är den här:

8179

Min fyrbente huligan, min lille prins, min älskade clown. Han som är så lyhörd på min kropp och mina smärtor att jag ibland blir tårögd. Han som glatt kastar omkring kottar, leksaker, papperskassar, vad som, bara för att få mig att skratta. Jag vet inte varför det är så, men samtliga hundar jag haft och har, i min ägo har alltid ”gått bananas” när jag skrattar. Vet inte om det beror på tonläget i skrattet eller om jag har lättroade hundar… 😆

Sen jag var liten har jag hört att ”kan man vara glad för lite har man mycket att vara glad för” och det är ju så sant som det är sagt. Därför börjar jag varje vardagmorgon med att glatt utbrista
”Ååååh vad det ska bli kul att köra bil till jobbet!”
Jao, jag älskar att köra bil, även om jag ibland får tokspel på idioterna som samsas om asfalten med mig. 🙂

Funderar lite på om det verkligen är så smart att boka en dejt, i juli månad, till en hockeymatch… som spelas sent i höst?! *garvar* Med mitt minne så kommer jag ju glömma bort det! Då står han där, stackars dejten, och undrar vart jag tagit vägen. För tro inte att jag har talat om mer än jag måste. Förutom till mr X, han vet rätt mycket mer än den killen jag bokat dejt med. Han har tålamod, mr X och det är jag glad för. *skrev o raderade* Bäst att inte skriva nåt alls… för då skriver jag nog mer än jag  egentligen vill tala om… 🙂 Tror jag…

Hmmm… det har tagit typ en timme att skriva det här… 😕 Kan bero på att jag skriver fel hela tiden och måste rätta stavfelen. Alltså, jag vet vad jag vill skriva och som den språkpolis jag är så stör det mig när fingrarna inte lyder och hamnar på fel tangenter…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Annonser

5 kommentarer on “Trött liten hockeynörd försöker ignorera sin inre språkpolis men misslyckas fatalt o tiden går o går…”

  1. Det här låter ju allvarligt. Man får inte RLS vid en depression. Dumheter!
    Släpar benen, sluddrar, RLS och den hemska värken.
    Ingen läkare som har någon aning? Något spår dom följer?

    Hoppas besök på smärtklinik ligger nära.

    Och jag skulle ju vilja att du stod på dig och sökte läkare… privat eller vårdcentral… tills någon hjälper dig.
    Men det är semestertider. Och jag gissar att du blir trött på att gå till läkare utan resultat.

    Underbart att du har huliganen! 🙂
    En hund kan ge så mycket glädje att man orkar. Fast man inte orkar.

    kram

  2. vhcbloggen skriver:

    Min nya läkare (jag bytte eftersom den förra sa: ”Vänj dig”) är inne på att det är nån neurologisk sjukdom men han måste ha mer på fötterna innan han går vidare i utredningen. Nu har jag tid på smärtkliniken i början av september och då är vi kanske ett steg närmare en lösning, eller ett svar på vad som händer i min kropp åtminstone…

    Ja min lille huligan gör det lättare. Hade jag inte haft honom hade jag varit deprimerad för längesen! Är evigt tacksam att han stulit mitt hjärta 🙂

    Tack för ditt stöd och uppmuntran, det värmer gott! *kram*

  3. Gillar myran som kissar dig på benet 🙂

  4. vhcbloggen skriver:

    Haha! Fasen, jag måste lära mig rita bättre! 😉 😛 Han pinkar inte på mig, han skjuter mig med en AK4:a ju! 😆

  5. Rina skriver:

    Mitt sätt är att pröva på nya saker samt meditation (fast ibland känns det som jag bara ”flummar” mina dagar iväg.
    Yoga _ Bra
    Body Kombat – bra
    Bodypump – DÅLIGT
    Vikter – Dåligt
    Akupunktur – Dåligt.
    Musik i olika humör tempon (mina humör)- Bra.
    IDIOTER – GÅ HÄR IFRÅN ^_^
    Rina


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s