Svartsjuka ex igen, mina unika egenskaper finns hos många o banansmetspajen blev inte som den skulle

Apropå förrförra inlägget om svartsjuka ex, så ringde ett annat ex och sa indignerat; ”Jag är inte svartsjuk”
Först fattade jag inte vad tusan han pratade om, vi gjorde slut för flera år sen men visst, han var svartsjuk då han också (I sure know how to pick’em right?)
Men okej, svartsjuka ex är den enda sorterns ex jag har och den jag refererade till läser inte bloggen (mig veterligen iaf)

Ibland blir jag totalt vansinnig på vissa kollegor (funderar på om jag egentlgien skulle ha en annan blogg för sånt gnäll?)!
Informationskanalerna verkar igentäppta och tror man på fullt allvar att det fungerar som så att tankeläsning är ett vedertaget sätt att förmedla sig på, ja då är man illa ute. I alla fall i min bok.

Jag söker jobb, kontinuerligt, men konkurrensen är hård i mitt gebit. Jag vet att jag är jäkligt bra på att skriva, men någon utbildning har jag inte. Jag vet att jag är en ruggigt duktig fotograf, men där är konkurrensen om än ännu tuffare och just ja… jag är inte utbildad. Å andra sidan har jag svårt att tro att ”bildseende” är nåt man kan lära sig i skolan. Antingen har man det eller så har man det inte, punkt slut.
Dessutom är jag en jäkel på att lösa problem, jag är självgående, jag vet vikten av att värna om kunder, har ett siffersinne och ekonomiskt tänkande som inte går av för hackor.
Dessvärre verkar det som jag inte är ensam om allt det där… Å här gick jag och trodde att jag var speciell… *garvar*

Fast jag vet inte om det kan vara en av meningarna i min ansökan som gör att jag inte lyckas snärja en ny chef att ge mig nytt jobb… ”Vill ha möjlighet att ta med hunden till jobbet” står det. Jaa, vad ska jag göra då? Utan dagmatte/-husse och med en stor hund som inte klarar av den stressiga dagismiljön. Bunden. Fast. Men jag skulle inte byta bort honom för allt i världen. Han lyser upp min dag, får mig att glömma smärtorna i kroppen för ett tag, han får mig att skratta, slappna av och må bra. Är inte en sån medarbetare värd nåt? 😉

Idag har jag haft besök av söta la familia, det är jättekul att träffa de men idag var det jobbigt. Kroppen rycker och sliter i mig, skär genom mitt skelett, kramar sönder mig inifrån sticker mig med både trubbiga och vassa föremål. Seriöst? Min kropp misshandlar mig! Vilket jävla sätt! Ska det vara så här jämt nu? Jag vill inte vara med längre… 😥

Skenet bedrar, jag tyckte den var o-god...

Skenet bedrar, jag tyckte den var o-god...

Det där *pekar på bilden* är Banana Cream Pie. Mitt första försök. Mjölk och vaniljstänger och mosade bananer, låter ju gott inte sant? Kan meddela att det krävs 23 minuter, en stol och helst tre armar att få till maräng. Och har man fått med liiiite äggula så säckar skiten ihop efter en halvtimme…
När jag väl blandat ihop banansmeten fick jag hjärnsläpp… Gjorde iordning pajskalet, hällde i smeten, började vispa (med elvisp såklart!) marängen… Det tog pinsamt nog nästan en halvtimme *harkel* innan jag upptäckte mitt misstag…

Man måste grädda pajskalshelvetet INNAN man häller i smeten! *asg*

Goddag yxskaft liksom, tack å gonatt… Min älskade familj hävdade bestämt att den visst var god, de tog till och med två gånger. Kanske har mina smaklökar domnat också? *ler*

Undrar just om det var för att jag tog en Citodon igår kväll som jag drömde så oerhört händelserikt inatt? Hade hunden med mig hela tiden (och bar honom dessutom! 😯 ) och hade sällskap med en kvinnlig kollega. Henne tappade jag tyvärr bort. Det värsta var att jag nästan fick panik när jag inte hittade henne. Vi skulle nämligen åka tillsammans till en viss plats, där min bil stod och det var tydligen bråttom? En annan kollega fick inbrott i bilen och det var konstigt väder, sommar men vinter liksom… Jag svimmade flera gånger i drömmen, i mitt eget badrum, och det var svårt att veta om jag verkligen drömde eller inte. Insåg att det var en dröm när jag svimmade och for runt som om jag var i en jädra torktumlare, utan att slå mig… tror jag iaf… 😕
Spännande biverkning i så fall… haha!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Annonser

2 kommentarer on “Svartsjuka ex igen, mina unika egenskaper finns hos många o banansmetspajen blev inte som den skulle”

  1. Banankaka är aldrig gott men din såg iaf god ut. Bära Lix, det skulle jag vilja se :-). Men på Citodon kan man drömma skoj!! Du borde få världens bästa jobb om det finns nåt sånt, Kram

  2. vhcbloggen skriver:

    Precis, den såg god ut *garvar* Som fotograf är jag mycket nöjd med det resultatet 😆
    Eller hur!? Antingen var jag jättestark eller så vägde han luft för jag bar honom väldigt enkelt 🙂
    Tack! Positivt tänkande kanske funkar på jobbsökandet också? 😀


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s