Grannen räddar mig gång efter annan och efter dagens äventyr vette tusan om jag orkar se hockeyn

Jag vet inte men min ”parkeringsgranne”, han med ”monsterjeepen” inte de som står och trängs bredvid mig, har lyckats med bedriften att komma till min undsättning hela tre gånger på kort tid. Eller kort och kort, det beror väl på hur man räknar… 🙂

Första gången hjälpte han mig ju med att lossa bultarna på däcket som var platt, sen ringde det på dörren i måndags kväll. Och där stod han. Påpekade snällt att jag glömt lyset på. Jävla skit också. Igen! Suck! Senila *svordom* idiot! Tackade (hoppas jag) och rusade ut till bilen som lyste som en jäkla julgran i december. Stängde av lyset och bad en stilla bön att batteriet skulle orka dra runt morgonen efter. Icke!
Hände ingenting. Varken mamma eller fd gruppchefen svarade. Ringde en kollega som har jobb ute på ön. Gissa? Han skulle inte ut just den dagen! Gaaah! Höll på att bli desperat, vad f-n gör jag nu!? Då dyker han upp. Som en räddande ängel. Blicken ligger redan på min bil, han tittar på mig och säger:
”Startar den inte?”
Jag vill gärna gråta och vara jättetjejig, men säger uppgivet och självklart så charmigt jag bara kan: ”Näää…”
Sen ber jag ödmjukt om hjälp. Jag hoppas jag lät så i alla fall. Han frågar var jag har batteriet och om jag har startkablar.
”Där!” säger jag och pekar på bilens vänstra sida. Sen hämtar jag kablarna. Han parkerar monstret några centimeter från min pärla, öppnar huven och börjar sätta kablarna där de ska. Jag tittar på. Plötsligt känner jag hur han tittar på mig sen säger han: ”Ska du hoppa in i bilen då?”
Haha! Goddag yxskaft! Önskade väl att bilen som genom ett under skulle starta bara av monsterjeepens närvaro.
Den här gången kommer jag ihåg att tacka åtminstone. Jag är helt sjukt dålig på det! *skäms*
Laddar batteriet på jobbet. En kollega hjälper mig. Han får för sig att kolla oljan. Han gör så. Sen skriker han.
”Det är ju snustorrt!!”
Oups liksom… Till mitt försvar måste jag få säga att bilen tidigare indikerat lågt oljetryck, trots att det fanns olja, tog den till stans sämsta verkstad, och numera indikerar den inte alls alltså? Säkring som gått?
Hur som helst gick jag ner och köpte ”rejsermotorolja” på macken (hallå eller, det var liksom en Ferraribilbild på flaskan… 😛 😉 )
Nu mår bilen bra. Jag mår inte så bra. Eller bättre nu än tidigare i alla fall.

Åkte till sjukan. Skulle göra en CT-skalle. Nemas problemas. Har jag gjort förr. Ligger och väntar på att kontrasten ska sprida sig som en varm filt över kroppen. När det känns som man pinkar ner sig, då är det klart att köra igång… Jag blundade för snart börjar det brumma. Plötsligt läggs en sandsäck över min hals. Det är tjockt. Jag får inte luft. Som förlamad. Sköterskan frågar hur jag mår. Väser fram att jag har svårt att andas. Hinner inte bli rädd. Förstår ingenting. Vad är det som händer? Rummet försvinner. Rösterna är kvar. ”Syrgasmask! Akutvagnen!”
Plötsligt är det många i rummet. Jag är förvirrad. Vad händer? Ett okänt ansikte lutar sig mot mig och säger åt mig att andas lugnt. Vill säga att det är svårt att andas lugnt när det inte går att andas men okej. Får inte fram några ord. Hon tar min puls. En sköterska stryker mig på armen samtidigt som hon trycker in kortison och saltlösning.
Så där ja. Välkommen tillbaka till verkligheten. Allt är klart nu. Reser mig långsamt, känner efter hur jag mår. Ingen fara. Men jag får inte gå tillbaka till jobbet. Sköterskan kräver att jag sitter i korridoren, där hon kan se mig, i en halvtimme så hon vet att jag mår bra. Illamåendet hänger sig kvar. Men det är ju normalt för mig numera. Att jag mår illa varje dag. Trött är jag också jämt. Huvudvärk har jag också jämt. Så när hon frågar för tredje gången hur jag mår så förklarar jag att jag mår så här varje dag. Då sätter hon mig ner, tar ut nålen och skickar iväg mig med orden ”Drick mycket vatten nu”

Och ja, jag ser ut som en kamel numer… 😉 Och pinkar som en elefant…

Samtidigt som jag skriver det här pågår matchen mellan Tre Kronor och USA. De senare leder med 1-0. Inte så roligt. Å andra sidan är jag inte direkt fit for fight heller. Orkar inte engagera mig trots att jag har mycket att säga (inte bara om hockey).
Tycker ändå att det var rätt val med Gustavsson ikväll. Han är helt sjukt bra tycker jag. Eller bättre än Liv, i min bok iaf… Finns säkert en massa göteborgare som tycker annorlunda iiih(Bilden kommer från en superbra sajt: Bibomedia.com! 🙂 )
Vad gäller spelet i övrigt verkar det som USA har taktpinnen och rinner igenom försvaret för enkelt. Men jag ska nog egentligen inte uttala mig, särskilt inte eftersom jag sitter med ryggen till… 😉

Undra om jag orkar se andra perren iaf? *gäääääääääääääsp*

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Annonser

15 kommentarer on “Grannen räddar mig gång efter annan och efter dagens äventyr vette tusan om jag orkar se hockeyn”

  1. […] Lix funderar, Länkar Jodå, matte har lovat att hon ska hjälpa mig att blogga snart… Hon mår inte så bra idag nämligen… […]

  2. […] Grannen räddar mig gång efter annan och efter dagens äventyr vette tusan om jag orka… […]

  3. Hjälp, vad mycket du råkar ut för mycket elände nu.
    Hoppas att du får några svar på varför du mår så dåligt.

  4. Katta & Doriz skriver:

    Men va f*n?! Hoppas det hittar vad som felas med dig. Snart. Typ i förrgår! Jag om någon vet hur det är att gå och må skit, och ingen hittar nåt fel. till slut börjar man tvivla på sitt eget förstånd. Och jag lovar; det är inget fel med ditt förstånd *ler*
    Krya på dig! Och ingen mer kontrast för dig….

    • vhcbloggen skriver:

      Vet du? Ibland undrar jag faktiskt, om det är nåt allvarligt fel i huvudet på mig, om ”alla” har rätt att jag bara inbillar mig… Nånstans vet jag att inte ens det är sant. Det är nåt fel, men jag har bestämt att det inte är nåt farligt iaf… 🙂
      Mamma jobbar med sånt där och hon sa att det hände för att min kropp, just då, bestämde att den fått för mycket kontrast. Det kan hända även om man fått det 10 gånger och så den elfte säger kroppen stopp. Men jag vill nog inte riskera nåt ändå. De får leta på nåt annat sätt nästa gång… 😕

  5. Nemos matte skriver:

    Vilken jäkla upplevelse, usch! Säger som de andra, måtte dom snart hitta orsaken till ditt mående. Krya på dig!

  6. Pia skriver:

    Nämen vännen! Fy för den lede. Undersökningar är till för att hitta saker inte nästan ta livet av folk.
    Tur att du får lite corsohealing hemma. Kram

  7. Challes matte skriver:

    Hoppas du snart mår bättre. Obehagligt när man inte vet vad det är…. 😦
    Kram på dig från oss i Skåne och Trevlig Valborg. 🙂

  8. vhcbloggen skriver:

    Till alla –
    Tack så jättemycket för era värmande ord!
    Massa kramar o en riktigt fin Valborg hoppas jag ni får!
    *kram*

  9. […] då bara suckar jag och tänker ”jaja” eller börja roa mig med att skratta istället (säkert att de såg hela hjärnan på den där röntgenbilden? Nåt fel i skallen har jag tror jag… *garvar* […]

  10. […] – Parkeringsgrannen som gång på gång räddat mig från hysteriska […]


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s