Funderingar kring bloggvänner jag inte känner men mår så bra av att jag blir alldeles snurrig av mina egna tankar…

Det är rätt märkligt egentligen, det här med ”bloggvänner”. Vissa känner man ”på riktigt”, andra genom bloggen och vissa inte alls, man bara läser ändå.

Mina IRL-vänner som bloggar har jag ju koll på, men de där som jag bara känner genom deras bloggar…. Ja, ibland kommer jag på mig själv att undra hur de mår, vad de gör och så där. Kollar bloggarna, läser kommentarerna, får en uppfattning om deras tänk och välmående.

Vad fyller de för funktion då? De här vännerna som man egentligen inte känner alls. Jag vet inte riktigt. Kanske mår jag bättre av att ge några upplyftande ord till någon som är nere. Eller vaddå ”kanske”, det är så. Även om vi inte känner varandra på så sätt, så är det lätt att vara snäll genom bloggkommentarerna. Det är lätt att vara snäll annars också, men ännu lättare ”när ingen ser”.
Jag menar, som igår, då var jag redigt förbannad och ledsen, men ändå var det lätt att ge stöd till en bloggvän. Bara genom en kommentar, för hon såg inte mitt kroppsspråk, mina rödgråtna ögon eller mina mungipor som hängde nere vid knäna. Den kommentaren fick mig att må bättre inuti, även om min utsida visade att jag inget hellre ville än att krypa ner under täcket och försvinna från jordens yta en stund. Bara lite. Hoppas hon mådde bättre av den också. Lite i alla fall… 🙂

Och vad får jag tillbaka? Jag får läsa de mest fantastiska livsöden, får möjlighet att fantisera om hur personerna bakom tangentbordet ser ut och faktiskt, mina bloggvänner ger mig stöd och glada tillrop när jag är nere. ”Ge och ta”. Det är därför det är lättare att vara snäll på nätet.

Där utanför är det för stressigt, där utanför syns det så tydligt hur man mår så det blir inte riktigt samma effekt. Hänger ni med på vad jag menar. Även om jag mår piss så kan mina ord värma, stötta och lyfta upp. För de kommer från hjärtat, men jag behöver inte sitta och le.
Utanför förråder kroppsspråket och min sura uppsyn, och mitt ”Tack” tappar mening och innebörd. Konstigt va?

Andra bloggar om: , , , ,

Annonser

4 kommentarer on “Funderingar kring bloggvänner jag inte känner men mår så bra av att jag blir alldeles snurrig av mina egna tankar…”

  1. Lasse skriver:

    Ja Du… Klurigt det här med bloggar och ”vänner”. Man tror sig ju nästan känna personen bakom bloggen och stackars små ungdomar som inte fattar skillnaden…

    Själv har jag väl distans till dom flesta, trodde jag. Så kom det då ett mindre kul inlägg från någon som jag gillar att läsa men egentligen inte vet ett skit om. Alla barriärer revs när jag såg vad han skrev. Jag reagerade och det kändes som en vän även om jag även kände att det här har jag inte med att göra.

    Men jag är ju jag så jag skrev lite… http://battrehockey.wordpress.com/2008/01/22/allt-ar-inte-hockey/
    Det kändes skitbra men utan att ”kompisen” skrivit hade jag ju aldrig reagerat och hur det kan bli det här… Men visst… Skitbra, jättekul och så himla bra terapi… Där kanske vi har en del av funktionen… Terapi…!

  2. vhcbloggen skriver:

    Och billigt också, om man nu ska tänka i de termerna. Bekvämt, man slipper åka iväg till nån hjärnskrynklare, sitta i ett trångt väntrum, betala stora pengar och sen må lite bättre. Tänk vad mycket bra man kan hitta på nätet… 🙂

  3. Mocca skriver:

    Mitt i prick, det är ngt speciellt med bloggvänner 🙂

  4. vhcbloggen skriver:

    Visst är det! 🙂


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s