Foppas sorti inte förvånande, Hanviken/Tyresö hockey i sorg och jag funderar över livet

En stilla undran… Är det nån som är förvånad?? Nä, trodde inte det heller. Jag håller fast vid det jag skrivit tidigare, lägg grillerna på hyllan och gå i förtidspension och spela golf på dagarna istället. Är det verkligen nödvändigt att trasa sönder sin kropp så fullständigt för något man älskar att göra?
Visst kan jag förstå att viljan finns där, men när kroppen gång på gång skriker att den inte orkar, håller, kan. Då får man gråta en skvätt, bita ihop och acceptera faktum. Att det är slut.

Mitt badrum stinker för övrigt fortfarande… *suck* En irriterande påminnelse om att parfymen numer är förpassad till soptunnan. Det stör mig. *suck*

Match mot Hanviken/Tyresö på fredag. Ett lag i sorg, ett lag som förlorat en av sina spelare i en fruktansvärd olycka i Farsta den 4 november.
En ung, troligtvis rattfull, förare orsakade frontalkrocken. Själv klarade han sig med lindrigare skador.
Hanviken/Tyresö hockey förlorade både en spelare, vän och hans mamma. Varför är det så? Att de som orsakar dödsolyckor oftast, inte alltid, klarar sig relativt oskadda? Är det för att de ska kunna ”ta sitt straff”? För att de inte ska komma undan ”så lätt”? Eller kanske är det så att de finns kvar i jordelivet för att berätta hur j-a dumt det är att sätta sig bakom ratten när man är onykter/drogpåverkad/trött/sjuk/förbannad? Antagligen är det så. Eller också är livet bara riktigt riktigt orättvist…

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s