Välkommen till 1800-talet när oväntad snällhet från en främling o sinnesförvirringen slår till

Dagens fundering.. När en främling är så där oväntat snäll mot en, varför är första reaktionen (iaf från mig) en aning misstänksamhet? 😕 Jag var nämligen och handlade lite grejer till middagen, på lunchen. När jag står och betalar så börjar gubben före mig (som redan handlat klart) att packa ner mina grejer i påsen.. Han ler, skrattar, skämtar med kassörskan och jag tänkte ”Han är sjuk i huvudet, han kommer ta med sig hela påsen ut ur affärn för han har ingen aning om vad han håller på med..” Jag får mitt kvitto och när jag vänder mig mot gubben står han med kassen framsträckt mot mig och ler brett. Han ler så där stort som barn små barn brukar göra när de är så där löjligt stolta över nåt de gjort.. 🙂 Jag tar emot kassen, samtidigt säger han; ”Och så får jag önska fröken en mycket trevlig dag!” Vad gör jag? *skakar på huvudet* Det är nästan så jag inte törs tala om det…. *tar sats* Jag niger! Ärligt! Jag niger, ler och önskar honom detsamma… Jisses! Hur gammal är jag egentligen..? *asg*

Annonser


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s