Jag vet inte om jag är korkad eller bara fullständigt besatt när jag väl kommer ner i en ishall. Jag skulle ju bara plåta en period! Skit!

Hade rejält ont redan innan match, kände mig febrig och (har fortfarande) ont i bröstet. Tog tempen, för jag tänkte att ”har jag feber åker jag inte ner”, ingen feber. Och så var det ju det där med att bara plåta en perre. När jag kom till parkeringen morrade det till i min mobil, sms från Lagledarn att det står 4-1 till VHC redan. I det läget tänkte jag ”Shit! Det innebär målrik match”

Möttes av Referatören och bakom honom kom en fyrbent rackare. Det var nog den sötaste rottis jag sett tror jag, en del ser så himla steroidstinna ut med skallar som soptunnor, men den här… Gulle! Vi blev visst bästisar, man blir lätt det när en har Frolic i fickan som hon gärna bjuder söta fyrbentingar på.

Himla kul att komma ner och bli välkomnad med glada tillrop och breda leenden! Tack! Det värmde verkligen!

Och jodå, mycket riktigt. En målrik match. 11 mål till öste de in bakom Skarpans stackars målis innan matchen var slut. 15 – 3. Inte illa. Riktigt snyggt spel också. Klapp – klapp, disciplin och glada miner. Hos de flesta i alla fall, men det tar vi längre ner i inlägget.

För några ”Matchens” måste jag ju skriva ner, även om jag bara såg två tredjedelar av matchen.

Matchens…

Stackare - Skarpans målis. Mitt hjärta blöder för den pöjken! Fick ingen hjälp och såg emellanåt både arg och uppgiven ut. Men heder åt honom för att han fortsatte kämpa!

Ufo - #4:s försök till skott på mål var visst ett sånt. ”Vilket ufo!” Haha!

Nejnejnej – Ass.coach och #13 som står i båset och skriker på varandra så lagkamraterna får gå emellan för att sära de åt. Nejnejnej, så beter man sig inte i båset. Däremot – skitbra med känslor. MEN! Skrik på varandra i omklädningsrummet mellan perioderna istället. Det ger ett mycket mer stabilt och proffsigt intryck.

Gladaste - Hmmm, svårt val… Kapten Solstråle är ju alltid glad, #22, #21, #16, #4 osv… hade också breda smil idag.

Citat - ”Hörrö! Bandyplan ligger där ute!”, Matris visar med hela handen var #4 egentligen ska köra sina bandysvingar

Domare - Blandad kompott, en hel del ”va?”-utvisningar men i det stora hela, godkänt. Åtminstone hörde inte jag några högre protester mot zebrorna idag. Å andra sidan kanske man inte vill skrika att domarn är dum i huvudet när man leder matchen?

Citat 2 & 3 – ”Nä nu får ni sluta, jag får ju sms-tumme!”, Matris igen. Han var tvungen att redovisa för vartenda mål till frugan. Det blev visst jobbigt efter ett tag. ”Men va fan blev det mål igen nu?” Sms-tumme. Lätt hänt när målen trillar in varannan minut…

Mål - #16:s strut satt som en smäck! Jädrar i havet vilken kanon!

Dessutom, jag fick betalt medan jag var på matchen! Inte av klubben (var det nån som trodde det? Nä, tänkte väl ) utan av min ordinarie arbetsgivare. Jourtjänstgöring. Och inte ringde det en enda gång! Härligt!

Så vad blir kvällens resultat för mig? Förutom att jag hade fasligt svårt att ta mig både till och in i, bilen så har jag nu satt i mig en halv påse Polly, funderar på om jag ska ta en whiskey eller Tramadol+Alvedon Forte-cocktail och har  dessutom ungefär 200 bilder att gå igenom. Ärligt!? Hur fasen lyckas jag smälla iväg 300 bilder på två perioder?! Abstinensbesvär eller? Haha! Raderar ju medan jag står där också så i slutänden lär det nog bara bli typ 30 som åker upp, där har man för att mina krav på bilderna blir högre och högre för varje sesse.

Kan inte hjälpa det, det är ju så kul! Hockey när det är som bäst! Heja VHC! Skrinna ända upp till ettan nu!

Läs även andra bloggares åsikter om sport, hockey, division 2, värmdö hockey, skarpnäcks aik, citat, jourtjänstgöring, smärta, foto, tramadol, alvedon forte, glädje

Anders Bagge for president! Pleeeeease! Kolla HELA klippet, världsklass!

Anders Bagge gillade Andreas Carlssons….

Apropå min sköna kyss med AC, så fick jag inatt nöja mig med att drömma om något jag ofta drömmer. Tågstationer utomlands. WTF liksom!? Varför håller jag på och ska åka tåg mitt i nätterna för? Mycket trevligare att hångla med snygga killar… haha!

Förövrigt håller jag med herr Söderström på AB, Tove is da shit! Jädrar i havet vilken skön stil hon har och rösten sen då! Jupp, me like.

Och VHC vann mot Åkers.

Borta. Somliga Åkersfans skyllde i princip förlusten på domaren, men majoriteten verkar rörande överens om att VHC var det bättre laget. Det ”bekräftas” också om man läser referaten från matchen. Både det från VHCs egen referatskrivare och Ekurirens.
Nästa hemmamatch för boysen (”mina” alltså) är den 6/11. Håller tummarna att jag kan gå då. Det var så länge sen jag såg hockey live att jag nästan inte minns senaste matchen. Sånt är trist…

Nu ligger det bilder uppe från matchen också… Och jag vidhåller fortfarande att VHCs fotograf är sjukt mycket bättre. Men som sagt, övning ger färdighet… Vet inte hur länge killen plåtat heller. Det är inte så lätt i början. Men det går. Med träning, tålamod, snabbhet och bra kamera.

Läs även andra bloggares åsikter om idol 2009, anders bagge, andreas carlsson, hångel, sport, hockey, division 2, värmdö hockey, åkers hockey

Förbannade jävla helvetes väckarklocka!! Jag som hade så trevligt! Eller trevligt å trevligt… det var mer ”Damn!”
Jodu, Andreas Carlsson kysser så man blir knäsvag flera timmar efter man har vaknat… Det var ju synd bara att jag skulle behöva vakna mitt i alltihop…

Och vilken tur att det är gammal härlig musik de sjunger ikväll, Idolerna. Hoppas bara jag kommer ihåg att byta kanal till kl.20.00. Och har jag ännu mera tur kan jag fortsätta drömma inatt… *asg*

Äh, skit i Andreas nu. Risken att han skulle behöva bevisa sig IRL är ju närmast obefintlig, haha!

Ikväll spelar boysen match. Och var är jag? Inte där. Skit me’t!

Å andra sidan. Att stå i Åkers svinigt kalla hall, med det där äckel-oranga ljuset… *ryser* Nä tack. Absolut bästa hallen har Nynäs, men de har ju avancerat till ettan så nästa säsong kanske det finns möjlighet att åka dit och titta

Åkers har tre pinnar upp på VHC. Kan bli riktigt intressant match. Säkert inte så målrik, men händelserik. Hoppas bara ”referatören” hänger på och skriver ett av sina sköna reff. Finns inget bättre än att få läsa de när man missat matcher.

Förresten har Åkers en alldeles egen fotograf numer. Kul för killarna i Åkers. Personligen tycker jag VHCs fotograf är sjukt mycket bättre men det är ju jag det…

Läs även andra bloggares åsikter om idol 2009, andreas carlsson, drömmar, kyss, sport, hockey, division 2, värmdö hockey, åkers hockey, fotografer, ishall

Ja här händer det inte mycket inte…

Inte i mitt liv heller, som tråkigt nog inte involverar lika mycket hockey som jag skulle vilja.

Brynäs vinner, VHC vinner. Finemang. Men det skulle ju vara skoj att se en match emellanåt också, inte bara få resultaten…
Just nu ligger VHC tvåa i tabellen, tre poäng bakom Åkers. Men de verkar ha kul ändå. Och det bådar ju gott inför slutspurten i serien (som faktiskt knappt ens börjat ju).

Har ”meckat” lite med min darling bil idag, dvs fyllt på olja och spolarvätska. Och sen det mest avancerade – inte bytt lampa fram. Inte vågar jag vara där och mecka själv inte! Jag gör som ”tjejer ska”, frågade en manlig kollega om han kunde hjälpa mig. Och det var ju klart han kunde. Imorgon. Men jag klarar mig, tills dess. Så imorrn blir det till att utöva följande – ”monkey see, monkey do” Haha! Nästa lampa som pajjar fixar jag själv!

Kan nån förklara varför man ibland blir generad över saker man inte borde bli generad över? Alltså, när kollegorna drar grova skämt – nada. När killen på macken frågar vilken sorts lampa jag ska till bilen, då blir kinderna blossande röda. Hmmm, är det för att jag inte vet nåt om lampor till bilen men blivit härdad efter åååår av grova skämt på jobbet? Hmm, kan så vara.

En annan grej jag undrar över är varför en del killar är som kärringar? Visst, jämlikhet i all ära men alltså… Ingen borde bete sig som en kärring! Tycker jag…

Läs även andra bloggares åsikter om sport, hockey, division 2, värmdö hockey, åkers, bilar, lampor, mack, skämt, generad, kärringar, killar

Klicka för förstoring

Wow! Vilken morgon! Det stod nästan tvärstill på 222:an imorse. Det som normalt tar 35 – 40 minuter, dvs resan hemifrån till jobbet, tog nu 1 timme och tio minuter. Kan meddela att ”kopplingsbenet” var så där lagom jättestelt och gjorde ont… Sen rullade det på som tusan (tack för det!) Som tur är verkar samtliga inblandade vara oskadda. Skönt det!

Läste förresten att Lidingö värvat en gammal landslagsspelare. Från Tjeckien. Kul med lite rutin och så, men det jag hoppas mest på är att han lär sina lagkamrater att ishockey, det spelas med skridskor och glädje. Inte tjyvnyp och grinigt humör. De kan vara rent förjävliga faktiskt. Inte kul alls. Ibland spelar de faktiskt hockey. Men när de inte går deras väg då blir det sååå surt! Eller blev i alla fall, jag har inte sett de den här säsongen.

Har inte varit på hockey på länge nu. Det är sjukt trist! Problemet är ju att min kropp numer har vetorätt när det gäller att göra saker jag gillar. Det suger! När jag mår så dåligt, kroppen värker och hjärnan är full med gröt, då har jag inte möjligheten att hålla fokus på de saker jag måste. Dessutom tappar jag saker…
Däremot har jag äntligen fått svar på varför kroppen har vetorätt, jag behöver ju inte tycka om det ens en gång, men så är det. Fibromyalgi. Skit också!

Läs även andra bloggares åsikter om bilar, bilkö, kaffebacken, väg 222, nacka värmdö posten, sport, hockey, division 2, lidingö vikings, tjeckien, otakar vejvoda, fibromyalgi, smärta

Fortsättning på föregående inlägg…

Seriöst? När man läser kommentarerna till debattartikeln blir man ju mörkrädd!

En person skriver bland annat ”…snacka om vinklad artikel”. No shit!? Det är ju HENNES ord, hennes vardag och hennes liv. AB har inte vinklat den på något sätt, bara givit henne möjligheten att säga sin mening, dela med sig av sitt liv… Jisses…

Fler opponerar sig mot att hon är ensamstående, trebarnsmor, hundägare och har hus med trappor i. Men, hur blev det så då? Är det viktigt? Menar de på fullt allvar att hon ska tränga in sig och sina tre barn i en tvåa? Det kanske inte finns några lediga lägenheter?
Eller kanske ta barnen och hunden ifrån henne, sälj huset, skeppa iväg henne till en ort där det finns jobb, tvinga henne att leva med förlusten av sina barn, sin familj, sin enda trygghet. För hallå?! Det är ju klart att hon också måste dra sitt strå till stacken och arbeta precis som alla andra? Livskvaliteten skiter vi i! Här ska jobbas! Basta! Skit i om människors inre trasas sönder i takt med att kroppen protesterar allt vildare!

Nä, jag tror att de som skriker högst om att sjuka ”faktiskt inte alls är så sjuka som de säger”, är de som har så sjukt tråkiga jobb att de hellre skulle slippa jobba. De är däremot så förbannat fega/lata att de inte gitter söka ett annat jobb. Istället ger de sig på de som redan ligger. De som ”får gå hemma mot betalning” (seriöst, ni som tror det, hur puckade är ni egentligen?) Roten till deras avundsjuka får än mer spott och spe. Inte nog med att politikerna jagar de. Anställda, uttråkade, fega, missunsamma svenskar i diverse skepnader hugger och slår mot de sjukskrivna de också.

Och nej. Jag vill inte bli sjukskriven. Jag vill ha en diagnos. När jag fått den kan jag försöka rehabilitera mig. Om det går. Vilket jag hoppas. För jag lever inte för att jobba, även om jag har ett kul jobb, jag lever för att leva. Ni vet, göra roliga saker, som att gå ut i skogen och springa och busa med hunden, som att stå och plåta hockey i två timmar, som att fortsätta spela innebandy. Allt det där som i nuläget blir överväldigande. Jag får dåligt samvete när jag inte orkar leka med hunden. Jag känner mig elak när jag måste tacka nej till extrajobb för att jag inte orkar.

Jag orkar nätt och jämt jobba på grund av värken och tröttheten. Men jag är en ”duktig flicka”. Jag offrar min kropp och min livskvalitet för att Sveriges gnällspikar och Försäkringskassan inte ska jaga mig…

Nä, nu ljög jag faktiskt lite. Jag fortsätter offra min kropp för att jag gillar pengar. Jag tjänar rätt bra. Men mer tid skulle jag inte säga nej till. Jag behöver nämligen i snitt 3 dagar på mig att ”komma igång” igen efter en arbetsvecka. Men men, om bara 33 år kan jag gå i pension. Då är det bara hoppas att kroppen fortfarande klarar av att hålla mig upprätt.

Är det så det ska vara? I så fall, var i he-te tog humaniteten vägen? Vem rationaliserade bort den? Vi själva? I vår rädsla att bli efter så tar vi fram våra vassaste armbågar och tänker inte på någon annan än oss själva.

Sverige har blivit kallt. Och det har ingenting med klimatförändringarna att göra…

Läs även andra bloggares åsikter om aftonbladet debatt, sjukskrivning, försäkringskassan, fibromyalgi, smärta, politik

Jaha, så då var hunden snöpt också. Han mår väl sådär just nu, trots medicin. Själv blev jag helt däckad av fredagens rännande fram o tillbaka mellan jobbet och veterinären. Sjukt egentligen. Hade det varit för drygt ett år sen hade det inte varit några problem att göra flera saker en och samma dag, men nu…

Idag är det nacken och ryggen som är värst. Underarmarna bränner som eld och fötterna känns igenrostade, men men, snart får jag komma till en smärtklinik och ta ytterligare ett steg i jakten på en diagnos. Håller tummarna för att det är en sån där maskerad depression, även fast jag blir helt robotaktigt apatisk av medicinerna…

Läste precis en debattartikel i Aftonbladet och visst finns det de som har det värre. Man kunde ju vara ensamstående trebarnsmamma med fibromyalgi, utmattningsdepression och ett hus med trappor i. Dessutom tre ungar som är så små att de inte klarar sig själv så bra än. Jag fattar inte hur hon orkar. Antagligen för att man måste, när man har barn, eller helt enkelt vill överleva. Hon riskerar (självklart) att bli utförsäkrad. Den sista meningen i artikeln är så enkel, så slående, så tragisk och så träffande att åtminstone en puckad politiker kan tänka till.

”Vill du byta?”

Tänk om det skulle gå. Alltså på riktigt. Om det skulle gå att byta, på riktigt, då skulle många politiker få det väldigt jobbigt. För de vill ju självklart bevisa att alla sjukskrivna (som inte är döda) bara simulerar, så då byter de liv bara för att bevisa hur friska de sjukskrivna (som fortfarande lever) är. Hejsan hoppsan! Tror ni nån av de sjukskrivna kommer vilja byta tillbaka sen? Skulle inte tro det va? De har ju äntligen sluppit ur sitt fängelse, då vill man ju knappast tillbaka dit eller hur? *ler åt tanken o önskar det vore fysiskt möjligt*

Egentligen hade jag tänkt skriva om hockey men jag fick annat att göra än att kolla tabellägen och matchdagar och sånt. Fick ett mejl med en länk. Och ibland blir jag så suuuur att min webmail-leverantör kajkar ur titt som tätt, jag hade nämligen tänkt att mejla Erik Langby. Och fråga varför han tycker det är rättvist att vi som bor i Nacka och på Värmdö ska betala en statlig bro två gånger? Idioti (hade jag inte tänkt skriva iofs) tycker jag.

Här kan ni läsa mer om vad jag blev så satans trött på…

Läs även andra bloggares åsikter om hund, kastrering, medicin, veterinär, smärta, fibromyalgi, aftonbladet, debatt, sjukskrivning, försäkringskassan, skurubron, erik langby, socialdemokraterna, moderaterna, tullavgift

VHC går som tåget, IFK Göteborg likaså. Brynäs har inte ens tagit sig ut från perrongen. Vad i hela? Nu får de ta och kamma till sig en aning. Har inte lust att bli tråkad en hel hockeysäsong!

Visste ni förresten att det finns nåt som heter ”maskerad depression”? Jupp, helt riktigt.
Man är alltså deprimerad fast man inte vet om det.
Personligen såg jag det som ett fullständigt absurt alternativ till min värk (och all annan skit som pågår rent fysiskt i min kropp) men så googlade jag. Och se där. Maskerade depressioner är vanligt.
Bland dementa. Riktigt så gammal är jag faktiskt inte.

Men eftersom jag tidigare varit deprimerad (”på riktigt”) så är det plättlätt för en läkare som för det första inte känner patienten (var där för att min läkare är på semester) och för det andra har det svart på vitt så att säga, att patienten är av deprimerande slag, att diagnostisera patienten som deprimerad. Eller också är det fibromyalgi sa hon.

Vad jag hörde var: ”Det är antingen pest, eller kolera” Haha! Nä, det är fasen bättre om jag har en hemlig, dold depression som jag inte märker av. Då kan jag få lyckopiller och slippa värken.
Å andra sidan, när jag ätit lyckopiller (för övrigt ett jävligt missvisande ord) så känner jag NADA. Ingenting. Ingen glädje, ingen sorg, ingen känsloyttring över huvud taget. Jag blir en robot. Och hur kul är det? Att inte känna nåt? Då blir man ju deprimerad!

Tyvärr skrev hon inte ut några robotpiller (bättre ord) utan istället järntabletter. Det var visst därför jag ramlade. Blodtrycksfall. Que? Jag trodde inte man kunde få det när man är smurfhög. Men tydligen. Blodtrycket låg på 100/60 så en aning lågt var det.

Jaja, shit det samma. Ikväll är det match igen. I Ekhallen. Gissa om jag vill gå? JA! Klarar jag av det idag? Neeeej. Trött så ögonen går i kors, ont i höfterna och skallen känns som fetvadd. Trist. Men jag orkar verkligen inte. Halsen, som inte gjorde ont alls igår när jag var hos läkaren, gör ont igen. Eh? Kroppjävel! Sluta bråka liksom… *garvar ändå*
Murphys lag borde aldrig fått gå igenom…

Förövrigt ser jag fram mot fredag. Då ska lillskiten till vetten för att kastreras. Skönt. För både honom och mig. Jag slipper äcklas av hans löptiksfläcksidioti och han slipper alla stresshormoner som rusar runt tillsammans med testosteronet. Men två veckor med en hund som älskar att leka och busa och lära sig saker… iiih… Det tog ju bara en kvart att lära honom ”lådtricket”

Läs även andra bloggares åsikter om sport, hockey, division 2, värmdö hockey, allsvenskan, fotboll, ifk göteborg, elitserien, brynäs, lyckopiller, maskerad depression, ekhallen, blodtrycksfall

Verkligen superklyftigt att sova två timmar på eftermiddagen. Verkligen. *skakar på huvudet* Men okej, jag hade inte så stort val. Feber, svinont i halsen och så har jag ramlat två gånger idag…

Första gången var imorse, när klockan ringde. Jag hann ungefär halvvägs fram till mobilen för att stänga av larmet och så vek sig ena benet. Häpp! Där låg jag. Och klockjävlen ringde… *morr* Hela kroppen var som gelé men på nåt sätt lyckades jag dra mig fram till byrån och stänga av oljudet. Släpade mig tillbaka på alla fyra och sen upp i sängen. Undrade vad i he-te som hände. Det var ju jättelängesen (nu pratar vi år) sen jag ramlade sist.

Resten av dagen kändes kroppen fruktansvärt ostabil, som att benen i kroppen liksom inte satt ihop som de skulle…  Skitskum känsla kan jag meddela.

(Klickbar bild - öppnas i nytt fönster)

Tog en promenad med hunden, på med klövjeväskan för att han skulle få jobba lite (och jag kunde få lite lugn o ro sen). Självklart stöp jag igen. Men den här gången var det inte riktigt kroppens fel. Jag snubblade på en pyttesten och så låg jag igen. Lite halvpinigt eftersom det hände mitt framför näsan på en annan hundägare. Länk till inlägg om ramlingen som  finns hos hunden

Tycker det börjar bli lite halvläskigt när kroppen bestämmer så där mycket. Jag har ju inte ens något att säga till om längre. Usel deal alltså.

Hockeyn då? Jodå, VHC tuffar på även om gårdagens match tydligen inte var mycket att hurra för, trots seger med 12-3!

Jag missade ingenting alltså. Känns skönt. Hatar när det blir såna där extremt händelserika, roliga, målfester och jag inte kan vara där.

Missade ingenting idag heller. Förlust för Brynäs. Hemma! Scusi liksom? Jag hoppas verkligen de kammar till sig ordentligt till nästa drabbning. Och jag lär bli tråkad på jobbet av Skellefteå-supporten… Inget kan jag göra ”rätt” tydligen.

Bajen spelade ju skitfotboll, Blåvitt fuskade. Så ni kan gissa vilket tjafs det blir vid lunchtid på jobbet. Jobbigt att vara en mot 15 liksom. Visst, det finns ett par djurgårdare och ett par gnagare också, men de har ju liksom varandra haha!

Förresten vill folk fortfarande tro att min värk och självbestämmande kropp ska vara psykiskt betingad. Fick höra följande i fredags:

”Man ska tänka på tre bra saker som hänt under dagen, då mår man mycket bättre” (och här betyder ”man”, ”du”)

Mitt svar blev så klart:

”Får man bara välja tre?! Det blir ju skitsvårt!”

Jo, men så är det. Jag hittar massor av bra saker som händer varje dag. Att jag får köra bil till jobbet, hunden tror att han är valp fortfarande och jagar löv som fladdrar längs marken, jag skrattar, får knasroliga mejl, gör någon annan glad, solen skiner, hunden klarar av ett träningsmoment, jag har i alla fall inte ont i höfterna/fötterna/handlederna/nacken (eller vilken kroppsdel det nu är som bestämt sig för att inte göra ont just den dagen), jag blir befordrad, lunchen smakade mums, jag kom iväg i tid från jobbet, det var lite trafik ute…. osv osv… Ja, ni ser, jag skulle kunna hålla på hur länge som helst!

Nä, trots att jag inte är så där fasligt trött så är det nog dags för sängen. Halsen gör fortfarande ont (och det stör mig att värktabletter inte hjälper ett skit!) och jag fryser… Skit me’t!

Läs även andra bloggares åsikter om influensa, feber, smärta, värk, ramla, klövjeväska, hund, sport, hockey, division 2, värmdö hockey, elitserien, brynäs, tupplur, positiva saker

Match igår och kroppen klagade inte lika mycket som förra gången (tack!) En något loj match även om det tände till både här och där under matchens gång. Målis höll nollan och VHC spelade mot ett Hässelby/Kälvesta som hade med sig nytt folk och (bättre motstånd) mer j-ar anamma!
Några ”matchens”? Okej…

Matchens;

Citat – ”Wooohoo!”  #4 jublar över att få spela

Sötaste – Ass.coachen fördriver tiden i utvisningsbåset med att leka ”tittut” med sin dotter

Vakthund – VHCs målis, han vaktade kassen som hunden vaktar mig (jo, för sina märgben vaktar han inte)

Trevligaste – #6 som tog i hand och presenterade sig innan match

Va? – Domaren visste varken ut eller in och linjemännen var lika förvirrade de (om jag uppfattade kritiken riktigt)

Fajter – #3. Jädrar i havet vad han var tacklingsbenägen. Duracellkampterrier-varning där

Ståuppare – #11. Den killen kan ta stryk, eller åtminstone ta rejäla tacklingar och stå kvar på skridskorna (När han ramlar behövs nämligen inte annat än ”Ramla inte nu!” *schwooooop* så låg han på isen )

Det var några matchens det. Jao, jag var väl inte helt med rent mentalt, matchen igenom. Hade typ sås i skallen även

Fyrbent vakthund

fast jag lyckades peta in en tupplur innan matchen.

Idag har det varit lite jobbigt, mycket stress och upprörda känslor. Det i sin tur innebär att mina leder totalt ”rostar ihop” och gör ont. Ryggen känns knäckt och jag vet inte hur eller när det hände (måste varit inatt) men jag har blivit misshandlad med baseballträ… känns det som i alla fall.

Imorgon blir det lika samma förutom de upprörda känslorna. Besök från moderbolaget så då måste man ju skärpa till sig.

Läs även andra bloggares åsikter om sport, hockey, division 2, värmdö hockey, hässelby kälvesta, hundar